Mord och dråp: Ett av de allvarligaste brotten i Sverige

Mord och dråp: Ett av de allvarligaste brotten i Sverige

2023-04-20

Mord är ett av de mest allvarliga brotten enligt svensk lag och innebär att en person avsiktligt dödar en annan person. Det räknas som ett brott mot liv och hälsa och är straffbelagt med fängelse, vanligtvis med en minimistrafftid och möjligheten till livstids fängelse i särskilt grova fall.

Historik om mord som brottsrubricering i Sverige

Redan under medeltiden fanns lagar som reglerade straff för mord, och straffet var då oftast mycket hårt. I den äldre Västgötalagen från 1200-talet var exempelvis straffet för mord att den skyldige skulle förvisas ur landet och förlora all sin egendom.

Under 1600- och 1700-talen blev straffen för mord allt hårdare, och dödsstraff var vanligt förekommande. Först på 1800-talet började synen på mord och straff förändras, och man införde gradvis mildare straff för vissa typer av mord. Dödsstraffet avskaffades för mord i Sverige 1921.

Allmänna åsikter och debatter kring mord

Mord är ofta föremål för intensiva debatter och diskussioner i samhället. Det finns en rad olika perspektiv på mord, dess orsaker och hur det bör hanteras av rättsväsendet. Vissa hävdar att straffen för mord bör vara strängare för att avskräcka potentiella gärningsmän, medan andra argumenterar för att fokus bör ligga på förebyggande insatser och rehabilitering av de som begår brott.

Debatten kring mord handlar också ofta om samhällets skyldighet att skydda medborgare från våld, både genom polisiärt arbete och genom sociala och ekonomiska stödåtgärder som kan minska riskfaktorer för våldsamma brott. Diskussionen om mordets roll i samhället är ständigt pågående och bidrar till att forma synen på brottet och dess konsekvenser.

Mord enligt svensk lag

Brottets objektiva rekvisit

1. Dödande av en annan person

För att ett brott ska klassas som mord enligt svensk lag måste först och främst en annan person ha dödats. Det innebär att gärningsmannen har orsakat någon annans död genom en handling eller underlåtenhet att handla. Det kan exempelvis röra sig om att gärningsmannen skjuter, knivhugger eller stryper offret, men även att denne inte vidtar nödvändiga åtgärder för att förhindra en annan persons död.

2. Upppsåt

För att ett dödande ska räknas som mord måste gärningsmannen ha haft uppsåt. Upppsåt innebär att gärningsmannen medvetet och frivilligt utförde handlingen som ledde till offrets död. Det räcker inte med att gärningsmannen var oaktsam eller ovarsam – denne måste ha insett att handlingen skulle leda till döden och ändå valt att genomföra den.

Brottets subjektiva rekvisit

1. Avsikt att döda

För att ett brott ska klassas som mord krävs att gärningsmannen hade avsikt att döda offret. Det innebär att gärningsmannen hade en vilja att orsaka offrets död och inte bara skada denne. Avsikten att döda kan ibland vara svår att bevisa, men det är en viktig faktor i bedömningen av om en handling ska räknas som mord eller som något annat brott, exempelvis dråp.

2. Förmåga att förstå handlingens innebörd

För att ett brott ska klassas som mord måste gärningsmannen också ha haft förmågan att förstå innebörden av sitt handlande. Det innebär att personen var medveten om att handlingen var fel och straffbar, men ändå valde att genomföra den.

Om gärningsmannen på grund av en allvarlig psykisk störning inte kunde förstå handlingens innebörd kan det leda till att brottet inte klassas som mord. I sådana fall kan en rättspsykiatrisk undersökning genomföras för att bedöma gärningsmannens psykiska tillstånd vid tidpunkten för brottet.

Skillnader mellan mord, dråp och dödlig utgång

Mord

Mord är det allvarligaste brottet mot liv och hälsa enligt svensk lag och innebär att en person avsiktligt dödar en annan person. För att ett brott ska klassas som mord krävs att gärningsmannen hade uppsåt att döda och förmåga att förstå handlingens innebörd.

Straffet för mord är fängelse, vanligtvis med en minimistrafftid och möjligheten till livstids fängelse i särskilt grova fall.

Dråp

Dråp är ett brott som liknar mord men har något lägre straffskala.

Dråp innebär att en person dödar en annan person, men utan att ha haft uppsåt att döda från början. Istället kan gärningsmannen ha agerat i affekt, vilket innebär att denne handlade under starka känslor och inte hade full kontroll över sitt handlande. Straffet för dråp är fängelse i lägre grad än för mord, vanligtvis mellan 6 och 18 år.

Vållande till annans död

Vållande till annans död är ett brott som innebär att en person genom oaktsamhet orsakar en annan persons död.

Det kan exempelvis röra sig om att en bilförare inte iakttar tillräcklig försiktighet i trafiken och därmed orsakar en dödsolycka. Gärningsmannen hade inte uppsåt att döda, men anses ändå vara ansvarig för offrets död. Straffet för vållande till annans död är fängelse i upp till sex år.

Misshandel med dödlig utgång

Misshandel med dödlig utgång är ett brott där en person genom våld orsakar en annan persons död, men utan uppsåt att döda. Det skiljer sig från dråp genom att gärningsmannen inte nödvändigtvis agerade i affekt eller med avsikt att skada offret svårt.

Straffet för misshandel med dödlig utgång är fängelse i upp till sex år. Om gärningsmannen hade uppsåt att skada offret svårt men inte att döda, kan brottet istället klassas som dråp.

Påföljder och straffskalor för mord

Mord är det allvarligaste brottet mot liv och hälsa enligt svensk lag och har därmed en hög straffskala. Minimistraffet för mord är 10 års fängelse, men det finns inget fastställt maximistraff. I särskilt grova fall kan dock livstids fängelse dömas ut. Straffskalan för mord påverkas av flera faktorer, som brottets omständigheter, gärningsmannens motiv och eventuella tidigare brottslighet.

Livstids fängelse är den strängaste påföljden som kan dömas ut för mord i Sverige. Ett livstidsstraff innebär i praktiken att gärningsmannen inte har någon fastställd frigivningstidpunkt.

Efter att ha avtjänat en viss tid i fängelse, vanligtvis minst 12 år, kan den dömde ansöka om att få sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Om en person döms till ett tidsbestämt straff för mord, innebär det att denne har en fastställd frigivningstidpunkt och vanligtvis friges efter att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden.

Omvandling av livstidsstraff

En person som är dömd till livstids fängelse för mord kan ansöka om att få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt straff. För att beviljas omvandling måste den dömde ha avtjänat en viss tid i fängelse, vanligtvis minst 12 år, och visa tecken på god anpassning till fängelselivet samt låg återfallsrisk. Om omvandlingen beviljas, fastställs ett nytt straff i form av en tidsbestämd påföljd. Därefter kan den dömde friges efter att ha avtjänat två tredjedelar av det nya straffet, förutsatt att denne inte begår nya brott under tiden.

Omvandlingen av livstidsstraff är inte automatisk och beslutet fattas av Örebro tingsrätt efter en individuell bedömning av varje enskilt fall.

Mordstatistik i Sverige

Antalet mord som begås i Sverige varierar från år till år, men har generellt legat mellan 80 och 120 per år under de senaste decennierna. Notera att denna statistik kan påverkas av faktorer som förändringar i brottsrapportering och befolkningsstorlek.

Sverige har en relativt låg mordfrekvens jämfört med många andra länder. År 2020 låg Sveriges mordfrekvens på cirka 1,0 per 100 000 invånare, vilket är lägre än genomsnittet för Europa och betydligt lägre än mordfrekvensen i många länder utanför Europa, som exempelvis USA, där mordfrekvensen var cirka 6,5 per 100 000 invånare samma år.

Vanliga motiv och bakgrundsfaktorer

Det finns flera vanliga motiv och bakgrundsfaktorer bakom mord i Sverige. Exempel på vanliga motiv inkluderar konflikter inom kriminella nätverk, relationsrelaterade mord, hatbrott och hedersrelaterade brott.

Bakgrundsfaktorer som kan bidra till mord inkluderar bland annat sociala och ekonomiska problem, psykisk ohälsa och missbruk. Notera att varje mordfall är unikt och att motiv och bakgrundsfaktorer kan variera kraftigt mellan olika fall.

Utveckling över tid

Under de senaste decennierna har antalet mord i Sverige generellt sett varit stabilt, med vissa fluktuationer. En ökning av mord i samband med gängkriminalitet har dock observerats under de senaste åren, vilket har lett till ökad debatt och politiska initiativ för att bekämpa detta problem.

Samtidigt har andelen relationsrelaterade mord minskat något, vilket kan vara kopplat till ökad medvetenhet och förbättrade stödinsatser för utsatta personer.

Ökända mordfall i Sverige

Olof Palmes mord (1986)

Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986. Palmemordet är ett av de mest omtalade och utredda mordfallen i svensk historia. Efter en lång och komplicerad utredning pekades Stig Engström, även känd som "Skandiamannen", ut som misstänkt gärningsman år 2020, men fallet kommer aldrig att kunna prövas i domstol då Engström avled 2000.

Mordet på Catrine da Costa (1984)

Mordet på Catrine da Costa är ett av Sveriges mest omtalade och uppmärksammade brottsfall. Catrine da Costa hittades mördad och styckad i Stockholm sommaren 1984. Två läkare åtalades för mordet men frikändes, och fallet förblir olöst. Fallet har lett till omfattande debatter om rättssäkerhet och beviskrav i svenska rättegångar.

Helénmordet (1989)

Helén Nilsson, en tioårig flicka, försvann i mars 1989 i Hörby, Skåne. Hennes kropp hittades senare mördad och sexuellt utnyttjad. Fallet förblev olöst i nästan 15 år, tills en man vid namn Ulf Olsson dömdes för mordet och ytterligare ett mord 2004. Helénmordet är känt för att vara det första fallet i Sverige där DNA-teknik användes för att binda en gärningsman till ett brott.

Gemensamma nämnare och lärdomar

Ökända mordfall i Sverige, som de ovan beskrivna, belyser ofta flera aspekter och problem inom rättsväsendet och brottsbekämpningen. Gemensamma nämnare i dessa fall inkluderar ofta långa och komplicerade utredningar, brister i bevisning och svårigheter att säkerställa gärningsmannens identitet.

Lärdomar som kan dras från dessa fall inkluderar betydelsen av att kontinuerligt utveckla och förbättra utredningsmetoder, att säkerställa rättssäkerhet för både offer och misstänkta samt att arbeta förebyggande för att minska risken för liknande brott i framtiden.